yohannajorgensdotter

Det har varit några hemska dagar, doktorn rådde mig till att ta det lungt å vila lite för att inflamationsrisken.

Ringer till jobbet och förklarar, fick inte riktigt den respons som jag väntat, om jag säger så här så har det inte varit en dans på rosor där. Från dag ett. Detta är inte för att skryta utan för att få skriva av sig lite. På mina tidigare jobb har jag alltid fått beröm, jag tar egna intiativ, jag arbetar på bra, lätt för att lära mig nya saker och är mycket service inriktad. På detta jobbet började med att dom tog in på kontoret då var jag försnabb i kassa, va lite för väl frammåt. Skulle låta andra ta korgar o.s.v

Efter det drog jag mig undan omedvetet, dom klagade på att jag jobbade lite, jag jobbar varannan vecka 5 dagar å veckan efter det 6 dagar. Visst inte alltid så långa pass men jag känner att jag tycker det är kul att jobba men även ha en fritid. Det har varit ett 20 tals olika grejer som har hänt under mina 4 månader där. Får mycket mindre betalt och har inte fått min lön i rätt tid. Även jag har även utgifter som alla andra. Nu när detta hände för en vecka sedan så sa dom till mig att det kan inte få mig att må psykist dåligt, va vet dom om det? Jag är ingen robot som inte har känslor. Efter mitt sjukhus besök över natten blev dom inte glad över att jag skulle vara hemma idag/imorgon å vila. Detta är en kort histioria av en väldigt lång, även min pojkvän har sagt till mig att sedan jag började jobba där har jag varit ledsen/nedstämd. Nu fick jag se vad jag skulle få i lön imorgon, höll på att ramla av stolen? är det ett skämt, jobbade 22 dagar av 30. 13 OB dagar, inte helt 100% ob men antigen 50 % eller 70% i några timmar på dagen. Så låt mig säga så här, efter idag har jag tagit besultet av det får vara nog. Här kommer jag, min ambition är att må bra och ha ett friskt å lyckligt liv. Pengar gör mig inte lycklig, behöver inte ha överflöd av det. Nu är det dax!!