Ogillar
Ogillar mig själv för att jag är en tänkare, kan typ försvinna in i mig själv och tänka så mycket att jag blir irriterad på mig själv, får säga åt mig själv att inte tänka så mycket för det gör ingen nytta. Jag tänker på sådan saker som är ovärt att tänka på. För om dom sakerna jag tänker på skulle hända så skulle jag inte kunna påverka det, så jag lägger en massa energi på det, som då blir onödig energi och jag går & mår dåligt över det.
Det mesta jag tänker på att jag tycker jag själv för "tjock" alla jävla skönhets grejer, jag var nöjd med min kropp i sommras. Men nu känns det som jag bara har fläskat på mig? Ungerfär 90% av mitt tänkande varje dag går till det. Och sen är det ju den där kärleken. Är hur lycklig som helst, får i pincip nypa mig själv i armen varje dag för att se så att jag inte drömmer. Men då tänker jag, är jag värd att vara så här lycklig? Ja sådan tankar behöver inte gå in så djupt på alla tankar men dom är jobbiga..
Kopiera det Tyra.se hade skrivit vilket jag tycket va så jävla bra.
Och nu ska jag snacka lite kärlek här…Jag är så himla säker på att jag kommer tillbringa resten av mitt liv med Patrik. Jag har haft 2 stycken 3-åriga förhållanden innan honom och nu vet jag på något sätt att han är mannen i mitt liv, jag känner det i hjärtat och är stensäker på det. Kärlek för mig är att bli älskad lika mycket tillbaka, som man själv älskar någon. Att få dela vardagens alla händelser, livets händelser tillsammans med någon som alltid finns där för en. Någon som alltid stöttar en när man är ledsen och någon som alltid vill lyssna… Man ska aldrig behöva vara orolig för att det ska ta slut, hur mycket man än bråkar eller tjafsar, så grundar sig tryggheten i att man ska vara trygg i alla situationer. Något som jag också har lärt mig med kärleken är att man inte ska försöka ändra på någon. Jag och min kille är te x väldigt olika i vissa situationer, och i början hade jag svårt med det och försökte ändra honom, men efter en lång tid så insåg jag att det aldrig går, den som måste ändra sig är jag… Jag började inse att jag aldrig kommer kunna förändra honom, och det som gör att det kommer fungera är man accepterar att man är olika, för det är inte konstigt! Nu är det faktiskt så att jag och min pojkvän är jättelika på väldigt många plan, men små saker är vi olika på…typ jag måste alltid planera och ha kontroll medan han hatar när jag gör det osv, och ibland i vardagen krockar det, även om det är en liten skitgrej. Ni som tjafsar mycket eller bråkar, glöm aldrig bort varför ni blev kära i varandra från början… Nu ska jag sluta babbla, hoppas ni har en väldigt fin kväll tillsammans med pojkvän/flickvän/familj eller vänner
Tycker jag va bra skrivet. Så istället för att ja ska sitta å tänka lite så ska jag vell ta tag i träningen så kanske jag får dom resultat jag vill ha.
Det mesta jag tänker på att jag tycker jag själv för "tjock" alla jävla skönhets grejer, jag var nöjd med min kropp i sommras. Men nu känns det som jag bara har fläskat på mig? Ungerfär 90% av mitt tänkande varje dag går till det. Och sen är det ju den där kärleken. Är hur lycklig som helst, får i pincip nypa mig själv i armen varje dag för att se så att jag inte drömmer. Men då tänker jag, är jag värd att vara så här lycklig? Ja sådan tankar behöver inte gå in så djupt på alla tankar men dom är jobbiga..
Kopiera det Tyra.se hade skrivit vilket jag tycket va så jävla bra.
Och nu ska jag snacka lite kärlek här…Jag är så himla säker på att jag kommer tillbringa resten av mitt liv med Patrik. Jag har haft 2 stycken 3-åriga förhållanden innan honom och nu vet jag på något sätt att han är mannen i mitt liv, jag känner det i hjärtat och är stensäker på det. Kärlek för mig är att bli älskad lika mycket tillbaka, som man själv älskar någon. Att få dela vardagens alla händelser, livets händelser tillsammans med någon som alltid finns där för en. Någon som alltid stöttar en när man är ledsen och någon som alltid vill lyssna… Man ska aldrig behöva vara orolig för att det ska ta slut, hur mycket man än bråkar eller tjafsar, så grundar sig tryggheten i att man ska vara trygg i alla situationer. Något som jag också har lärt mig med kärleken är att man inte ska försöka ändra på någon. Jag och min kille är te x väldigt olika i vissa situationer, och i början hade jag svårt med det och försökte ändra honom, men efter en lång tid så insåg jag att det aldrig går, den som måste ändra sig är jag… Jag började inse att jag aldrig kommer kunna förändra honom, och det som gör att det kommer fungera är man accepterar att man är olika, för det är inte konstigt! Nu är det faktiskt så att jag och min pojkvän är jättelika på väldigt många plan, men små saker är vi olika på…typ jag måste alltid planera och ha kontroll medan han hatar när jag gör det osv, och ibland i vardagen krockar det, även om det är en liten skitgrej. Ni som tjafsar mycket eller bråkar, glöm aldrig bort varför ni blev kära i varandra från början… Nu ska jag sluta babbla, hoppas ni har en väldigt fin kväll tillsammans med pojkvän/flickvän/familj eller vänner
Tycker jag va bra skrivet. Så istället för att ja ska sitta å tänka lite så ska jag vell ta tag i träningen så kanske jag får dom resultat jag vill ha.
Kommentarer
Trackback
